Vecka i Sälen med andra NPF-familjer

Länge sedan senast, men idag föll inspirationen in för att skriva lite.

Vill berätta om vår sommarvecka uppe i Sälen, där vi fick möjlighet att tillbringa tid med andra familjer som har något barn med autism eller annan neuropsykiatrisk (NPF) diagnos. Möjlighet gavs genom stiftelsen Viggo Foundation och jag vill passa på att rikta ett stort och varmt tack till dem. Syftet med Viggo Foundation är att stötta barn med NPF-diagnoser att idrotta och jag tror stenhårt på detta syfte – idrott får människor att växa oavsett utgångsnivå.

Veckan i Sälen blev verkligen en superaktiv och sportig vecka och varje dag gjorde vi en ny aktivitet tillsammans med hela gruppen. Vandring, cykling, kanotpaddling och stenkastning i sjön varvades med härliga sommarkvällar av umgänge.

Vi har landat lite i det faktum att vår son har en funktionsvariation som är livslång. Det var en tid av sorg och bearbetning, men nu känns allt väldigt bra! Efter veckan i Sälen känner jag också att vi delar denna situation med så många andra och att det är helt ok att varva skratt med gråt i detta.

Kan också rekommendera Måns Möllers sommarprat i P1 som handlar om just detta, han är nämligen initiativtagare till stiftelsen!

SKIDÅKNING I LINDVALLEN

God fortsättning, hoppas ni alla har haft en riktigt fin jul. Att ni har träffat släkt och vänner, fått njuta av frisk luft och ätit god mat!

Vi har haft en härlig jul uppe i Sälenfjällen. Har för vana att fira jul på snö ända sedan barnsben då vi alltid besökte mormor och morfar uppe i Sundsvall. Därefter har vi fortsatt traditionen eftersom vi alla älskar snö, men också eftersom jag behövde en intensiv träningsperiod över jul när jag var elitaktiv. Mina föräldrar har berättat att jag sa till dem att ”ni får fira jul utan mig om ni ska fira i Borås för jag behöver vara där det finns många och långa skidspår”. Sagt och gjort, vi hyrde därmed stuga uppe i Vemdalen och har fortsatt med det. Nu när vi har tre stycken småttingar så kändes en bilresa upp till Vemdalen lite väl lång, så istället har vi upptäckt Sälen som ju är en oas för oss barnfamiljer.

Väldigt mycket fokus på barnen givetvis, har barnen det bra så har vi det bra! Ellen har gått i skidskola där hon har träffat nya kompisar och utmanats i längre backar och till och med åkt bygellift själv. Vilka fantastiska ledare de har, jag har stått på håll och beundrat dem med deras ständiga leenden och påhejningar på barnen. Hon bara älskar skidskolan!

Vi hade en liten dröm innan resan, att även Karl-Axel skulle lära sig att åka utför. Det gick över förväntan, han ville precis som sin syster, aldrig lämna backen. Vi köpte remmar att hålla fast honom i, en treåring har ju inte så stor koll på var den är påväg.

Dessutom har jag fått tillfälle att köra mycket längdskidor. Efter en höst fylld av förkylningar mm var jag nu redo för träning igen. Jag körde på Lindvallens längdspår både klassiskt och skejt, riktigt fina spår för båda stilarna. Någon dag hade jag med mig Hedvig i skidpulka bakom, jösses vad tungt det är men samtidigt mysigt att ha med sig sin lilla bebis i sällskap. Jag kom ihåg ett år när vi firade påsk i Vemdalen och jag drog min systers barn i skidpulka varje dag. Körde 2 timmar med pulka och tog sedan av mig den och körde en timme utan, då kändes det som att man ”flög fram”. Jag kom i riktigt bra form och tog en silverplats på SM-tremilen veckan därpå, har för mig att min klubbkompis och kära vän Lina Andersson vann (måste ringa henne och stämma av fakta!).

MORGONGÄST I P4 SJUHÄRAD

De senaste veckorna har gått i ett rasande tempo! Känns ofattbart att det snart är jul.

Det har inte blivit så mycket tränat på sistone, har varit fokus på annat och dessutom har jag varit småförkyld (som vanligt på höstarna – det måste vara småbarnsbaciller för så var det inte innan jag fick barn). Känns lite lustigt, jag drog ihop en träningsgrupp för några veckor sedan här i kvarteret som skulle köra löpintervaller tillsammans varje söndagskväll, men har själv inte kunnat vara med en enda gång. Istället har min man fått tagit hand om gruppen. Otroligt bra grej att träna tillsammans i intervallform där alla kan vara med (man samlar ihop gruppen efter varje intervall). Jag återkommer lite längre fram och berättar mer om det.

Fick förfrågan att vara med som fredagens morgongäst i P4 Sjuhärad. Temat under dagen var: ”alla har rätt att fungera olika – om funktionsnedsättning”. Jag berättade om vår situation med en son som nyligen fått diagnosen autism (och vi pratade även lite skidor). Ni kan lyssna till intervjun via denna länk.

Har medverkat många gånger i radion som skidexpert, detta var första gången med ett annat ämne i fokus.

ETT AVSTAMP FRAMÅT

Jag skulle vilja följa upp på det jag skrev för någon vecka sedan om vår son. Det var ett inlägg som tog emot att skriva, men som jag i efterhand är glad att jag skrev. Framför allt för alla de värmande hälsningar vi har fått från vänner och även från personer vi inte känner. Det är skönt att få vara ärlig med helheten. Vissa hälsningar sätter sig djupt in i kroppen som en liten glädjepil 🙂 En av förskolepedagogerna sa till oss att: ”ni ska veta att er pojke berikar oss – han får oss att tänka lite annorlunda”. Oj, vad det värmde gott. Eller våra fina vänner här i kvarteret som sa att: ”ni behöver inte oroa er för om han kommer få vänner – det har han ju redan”.

Nu har vår son fått sin diagnos, autism, ”på papper”. Det känns lite tufft att få det svart på vitt, samtidigt som det inte var någonting nytt som kom fram, det var mer en bekräftelse på det vi redan visste. Under utredningens gång var det skönt att träffa specialister som hade enormt stor kunskap i ämnet och kunde besvara i stort sett allt vi hade frågor kring. Nu har vi möjlighet att ta avstamp framåt och få hjälp av den sk ”habiliteringen”. Vi ser också fram emot föräldrautbildningen som börjar efter årsskiftet där vi kommer träffa föräldrar i samma situation. 

För mig känns det viktigt att lära mig så mycket som möjligt om ämnet, för det kanske kan vara till hjälp för vår son framöver. Det känns extra intressant att lära sig genom att följa verkliga familjer, så jag blev så glad när jag hörde talas om SVT-programmet ”Superungar” (finns tillgängligt i appen UR Play). Där får man träffa familjer med barn som lever med någon form av neuropsykiatrisk diagnos. Man får följa dem i vardagen och möta deras utmaningar, som de tillsammans med ledande experter försöker få att fungera lite bättre. Vill ge en stor eloge till Måns Möller, som de flesta kanske känner som komiker, men som här gör ett fantastiskt jobb som programledare. Hans intervjuer med dessa barn är så härliga, han möter dem på ett superbra sätt. Kanske beror det på att han är väldigt kunnig i ämnet, Måns har nämligen själv en son med autism som dyker upp i programmet. Jag har ännu inte sett alla avsnitt, men ska absolut se igenom alla!

Igår hade Expressen en artikel om vår situation, det var Anna Friberg som skrev en fin sammanfattning. Hon ringde och pratade med mig dagen innan och i artikeln inkluderade hon även några delar från vad jag tidigare skrivit här på bloggen.

ONT I KNÄNA OCH KNÄÖVNINGAR

Just nu dras jag med problem med knäna. I somras var det höger knä som gjorde ont och nu har det gått över till det vänstra.

Hade faktiskt problem efter förra graviditeten också, vilket tog mig ungefär ett halvt år av rehab att bli av med. Det är nog väldigt påfrestande för kroppen att gå från aktivitet till ”stillasittande” i några månader (jag tränade väldigt lite under de tvåa sista graviditeterna), samt att gå upp 20 kg och sedan på några månader gå ner 20 kg igen, snacka om jojo-period. Vilken omställning, stackars lilla kropp!

Jag vill absolut inte riskera att förvärra det onda så därför bestämde jag mig för att besöka en expert, en fysioterapeut. Det är lätt att sitta och googla och skapa sin egen uppfattning om saker och ting, men att möta en expert och höra dennes syn på saken är det allra bästa.

Eftersom jag har haft ont i såväl höger som vänster knä vände han och vred på dem båda, gjorde en del styrketester och balansövningar. Enligt honom har jag någon menisk och ledpåverkan, inget allvarligt, men tillräckligt för att behöva vara noga med rehab. Vi talade om att graviditeterna kan ha påverkan, men även min elitidrottsbakgrund. Lederna har under 15 års tid jobbat på ett sätt – och dessutom fått slita hårt – och nu är det mer fram och tillbaka med träningen.

Just nu har jag så ont i det vänstra att jag måste avvakta löpning till dess att det gått över, men annars var träning receptet!

Min balans mellan muskulaturen på fram och baksida var något dålig, jag behöver träna upp hamstrings (baksida lår) mer.

Min balans i själva knät var också något dålig (det knäpper och svajar lite när jag böjer på det) jag behöver alltså träna upp kontrollen i knät.

Summerat:

  • träna upp hamstrings
  • träna upp kontrollen i leden
  • variera träningen, ex varva långsam löpning med intervaller, vara noga med styrketräning och gärna köra annan typ av konditionsträning såsom cykling, simning och skidåkning (vilket jag gör, men inte får glömma bort)

Det finns många övningar för knästabilitet och hamstrings, här kommer några av dem. Tänker att jag ska sätta målet att köra tre övningar 5 av veckans 7 dagar. Utfallssteg raka och åt sidan samt flygplanet går att köra hemma eller var som helst, så det är ingen ursäkt att jag ”inte kommit iväg till gymmet” (notering till mig själv).

Vanliga utfallssteg med varannat ben framåt. 3*15 st för båda benen.

Utfallssteg åt sidan. 3*15 st för båda benen.

Bandpromenad. Trä ett gummiband strax över knäna. Kliv 15 steg åt vänster, 15 steg tillbaka. 3 gånger åt vardera håll.

Benspark i maskin. Tryck uppåt med båda benen och neråt jobbar du excentriskt (långsamt och håller emot) med ena benet åt gången. 3*12 st för båda benen.

Raka marklyft. (Hamstrings). Tyngden på bakre delen av foten. Ju rakare ben du har, desto mer belastas baksidan och hamstrings. 3*12 st

”Flygplanet”. (Hamstrings och knästabilitet). Sträck armarna rakt ut. Lyft höger ben rakt bakåt och stå på vänster ben. Luta framåt och lyft det bakre benet högre. Håll balansen i 30–60 sekunder. Upprepa på andra benet. Tre gånger på varje ben.