Första dagen i Österrike

Vi har åkt ner till Österrike för skidåkning på längden och utför! Underbart att komma ner till det ljus som finns i Alperna den här tiden på året. Körde mitt första skatepass för säsongen, det var lite vingligt som första passet brukar vara.

Det jag brukar tänka på när jag kör skate är att använda de olika växlarna på rätt sätt. Särskilt treans växel, vilket innebär att staka på varje bentag får jag inte slarva med. Därför kör jag den extra långt upp i backarna innan jag går över till tvåans växel (även kallat uppförsskate/paddling). I början är det jobbigt då det tar hårt på armarna. Jag har också en tendens att vingla ut något med överkroppen på treans växel, alltså att bålen inte är helt stabiliserad. Kraften går då i sidled istället för rakt fram. Det handlar mycket om balans och trygghet och precis som i den klassiska tekniken kan det övas upp genom åkning utan stavar.

20140129-180657.jpg

20140129-180704.jpg

20140129-180710.jpgSå här ska det se ut, två klassiska spår vid sidan om varann och ett skatespår på andra sidan.

Klassisk längdskidteknik och vanliga utmaningar

Jag skriver ibland om tekniktips i allmänna ordalag här på bloggen, den här gången har jag tänkt att min sambo ska få statuera försöksobjekt då vi tillsammans försökt snygga till hans stil och framfart i spåret.

Daniel är en god motionär som har åkt längdskidor då och då i livet, några gånger per år de senaste fem åren och tre Vasalopp. Han får här symbolisera exempel för vad jag tror är vanliga utmaningar i den klassiska längdskidtekniken.

Stakningen fungerade riktigt bra från början. Där har jag gett tips om en något rappare och kortare armrörelse i stavtaget, samt att ha armarna lite närmre kroppen i början av stavtaget för att få mer kraft. Dessutom har han gått ner i stavlängd. Jag tycker det verkar som att en del motionärer tror att ju längre stavar desto bättre, men så är det inte. För att kunna hålla hög frekvens, för att komma över staven på ett effektivt sätt, samt för en bra armpendling i diagonalåkningen rekommenderas en längd på ca 0,85 gånger kroppslängden. Själv är jag 170 cm lång och det skulle då ge 144,5 cm enligt uträkningen. I verkligheten växlade jag mellan 143,5 och 145 cm i stavlängd beroende på hur banan såg ut eller om det var sprint eller distans.

I diagonalåkningen var det lite mer att jobba med. För det första hade Daniel en uppfattning om att man egentligen inte behövde diagonala så mycket, utan att det räckte med att mest jobba på stakningen. Men diagonalåkning skulle jag säga är själva grunden i klassisk skidåkning. Det är därför skidan är konstruerad som den är, med spann och fästzon. Visst det är en sanning att det har blivit mer stakning det senaste decenniet, men oavsett sprint, traditionellt lopp eller långlopp så diagonalar man i de flesta fall en väsentlig del av loppen. Eliten stakar enbart på vissa lopp och då på skateskidor, men även för eliten är det i undantagsfall.

Daniel är en van löpare och han sprang lite med benen när han körde diagonalt, alltså böjde knäleden mycket och hoppade en del upp och ner. Då låter man kraften gå åt andra håll än enbart framåt. För att komma till bukt med det så har vi jobbat med att få fram höften bättre i varje steg, att tänka på att inte böja upp knäleden när benet är längst bak och att försöka hålla höftpositionen konstant hög för att undvika guppningen upp och ner.

Vi pratade lite mer om det idag igen och kom på att han fokuserade mer på bakdelen av bentaget istället för framföringen av skidan/benet. Höften ska göra en stor del av jobbet i benens pendling och benet ska föras långt fram i varje isättning så att skidan trycks ner och fästet snabbt kommer i backen.

Framföringen av skidan ska vara mjuk, skidan ska smygas ner i backen. Om det klapprar högt när du sätter i skidan i backen så kan du tänka på att istället föra fram den mjukare.

När det blir brantare uppför så lockas man av att gå ut och saxa. Jag vill ge tipset att tvinga dig själv att alltid gå i spåret längre upp i backen än vad du tror du ska klara av, då tvingas du jobba mer med tyngdöverföringen.

Gällande armpendel och stavisättning i uppförskörning så ville jag att Daniel skulle sätta i staven längre bakom foten än annars, med lägre handposition och med mer avslappnad axel. Den justeringen gör att man får mer kraft, dessutom får man en lägre tyngdpunkt och hanterar lättare ett släpp från skidan.

Sammanfattningsvis:
– rappare, kortare armrörelse i stavtaget, lite mer böj på armarna
– se över stavlängden
– använd höften för framföring av skidan i diagonalt
– mjuk framföring av skidan
– tryck i skidan/foten långt fram
– inget springande, även om du har hög frekvens när det är uppför så är det höften som ska sköta benpendeln
– hög höft och inget guppande upp och ner
– lägre position på armpendeln och avslappnad axel

20131226-145518.jpgEmelie stakar

20131226-145527.jpgDaniel diagonalar