Pappabloggen: Framme i Sotji

Då har vi äntligen återförenats alla tre i ryska Sotji. Flygturen hit löpte på över förväntan och Ellen själv tyckte nog att det var ganska spännande och skojsigt. Själv var jag ganska stressad emellanåt, framförallt då bagaget strulade vid mellanlandningen i Moskva och det slutade med att vi fick tokrusa genom pass- och tullkontroller för att hinna med planet.

Man möter mycket spännande folk när man reser på egen hand med baby. Många stannar och pratar med en och väldigt många är mycket vänliga. Inte minst ryssarna som verkar göra allt för att man som turist skall få en god uppfattning om landet och arrangemanget. Jag satt bla bredvid en man från Moskva som berättade om stoltheten ryska folket kände över spelen och hur svårt det var att få biljetter till hockeymatcherna och grenarna med stora ryska intressen.

Efter några timmar och en natt på plats är det framförallt två saker som slått mig; dels säkerheten som omgärdar spelen och dels statusen på det nybyggda. För att börja med säkerheten är den enormt påkostad, det står vakter var och varannan meter och det ligger snipers i skogarna, luftburna farkoster cirkulerar och vi har flera säkerhetsmänniskor bara vid vår lägenhetsuppgång. Skall man in på shoppingcentret i mediabyn får man passera en metalldetektor. Trots detta råder faktiskt ingen tryckt stämning utan alla funktionärer och övriga människor gör allt för att det inte skall kännas obekvämt för besökarna.

Den andra iakttagelsen är skicket på byggnaderna, det är väldigt påkostat och flott men man märker att tiden inte räckt till. Man har fuskat de sista fem-tio procenten och inte ett ställe jag varit på skulle ens vara i närheten av att gå igenom en svensk besiktning. Där vi bor så saknas det ett fönster i ett av rummen, ett rum saknar golv och innertak, badrumslampan är uppsatt med tejp, duschen saknar duschmunstycke, hissdörren får dras upp manuellt, vi har varit utan el i 24 timmar, diverse vattenskador och finishen är i princip obefintlig, i en annars väldigt lyxig lägenhet 🙂

Sammanfattningsvis har vi anlänt till ett enormt vinterspel och jag är övertygad om att vi går en spännande vecka till mötes!

20140220-123533.jpgHela familjen samlad igen.

20140220-123543.jpg

20140220-123556.jpg

20140220-123605.jpg

Pappabloggen: Sista dagarna i Österrike

Österrikevistelsen går mot sluttampen och med endast en dag kvar gäller det att passa på och njuta. Och njuter gör vi sannerligen, häromdagen kom ett rejält ”dump” vilket möjliggjort för puderåkning i bergen. Lägligt är också att mina föräldrar är tillbaka och backar upp barnpassningen.

Imorgon bitti gör jag och Ellen en uppvärmningtur med Norwegian Airlines 1,5h tillbaka till Sverige. Turen Salzburg-Copenhagen blir en enkel match jämfört med den långa resan till Sotji på söndag inkl passkontroller och byråkrati. Å andra sidan är jag inte speciellt orolig för oss, då jag märkt att man som ensam pappa hela tiden får hjälp och stöttning av framförallt det kvinnliga släktet så fort man ser någotsånär förvirrad ut (vilket jag kanske gör för jämnan).

För övrigt måste jag skriva att jag tycker Viasat gjort ett imponerande jobb med tv-produktionen under OS. Inte bara för att de tagit med Emelie utan också för att de visar på nytänk med seriösare inblickar (av bl.a. rysslandskännaren Malcolm Dixelius!), intressanta vinklar både inom och utom det rent idrottsliga samt en frisk satsning på nya spännande namn i rutan.

20140211-204834.jpgSer man ut såhär får man garanterat hjälp 🙂

20140211-205040.jpg

20140211-205053.jpg

20140211-205758.jpgDetta äter jag när inte Emme är med…

Pappabloggen

Då Emelie mer eller mindre brutalt lämnat mig och Ellen i Österrike (nåja, vi har det faktiskt ganska bra bland snötopparna) är det dags för mig att träda in i bloggen som gästskribent, åtminstone under de kommande dagarna. Sotji kommer med största sannolikhet att bjuda på fulla dagar för Emelie så det kan behövas lite stötting här på sajten. För att börja med familjelogistiken har vi löst det på följande sätt; jag och Ellen förlänger vår semester i Kaprun till ons, därefter åker vi hem för några dagars arbete och Emelies föräldrar stöttar upp med barnpassning hemma hos oss. Nästkommande söndag (16/2) flyger jag och Ellen mot Ryssland och en vecka senare åker vi hem i samma plan alla tre. Inte så komplicerat för att vara familjen Bengtsson-Öhrstig…

Häromdagen kom Emelies syster och man på besök för att åka lite skidor. De två senaste dagarna har dom varit uppe i backen medan jag passat Ellen. Jag har tidigare inte varit ensam med Ellen under någon längre tid och har redan märkt att det inte är alldeles busenkelt att hinna med så mkt annat än passning på dagarna. Till en början var min tanke att jag skulle hinna träna, läsa bok, kolla på OS och jobba några timmar en normaldag. Jag har dock insett att man får välja en eller två av dessa aktiviteter och trycka in dem så gott det går under dagen, gärna i samband med att flickebarnet sover…

Hursomhelst har vi haft två fina dagar och i sann blogganda lägger jag upp några bilder!

20140208-111332.jpgPå toppen får man svalka sig med en Radler.

20140208-111340.jpgBackträning uppför slalombacke.

20140208-111346.jpg