MÅLSÄTTNING MED TRÄNINGEN

När jag slutade elitidrotta hade jag ett angenämt problem, jag hade nämligen svårt att sluta träna varje dag. Kan tyckas inte vara ett stort problem, men jag ville att min kropp – och framför mitt huvud – skulle vänja sig med mer normala träningsnivåer. För att vänja mig vid tanken, ”tvingade jag mig” att sluta träna helt, jag hade en paus på ungefär ett halvt år. Det var verkligen nyttigt för mig, bra att låta min kropp nollställas och gå ner helt i varv och bra att känna efter hur det kändes att inte träna alls (har tidigare tränat många hundra timmar om året, ca två pass om dagen). Tror även det var bra för mig att återhämta en utmattad kropp som ett år tidigare drabbades av den autoimmuna sjukdomen hypotyreos. Det skedde ett halvår innan jag skulle köra OS i Turin, vilket gjorde att jag slet hårt med att finna formen dit. En lång historia i sig, så den får jag ta vid ett senare tillfälle. Gällande träningspausen klarade jag av min målsättning – att inte träna någonting – och var glad över det!

Tänk vad annorlunda det kan bli, nu är jag som de flesta andra motionärer – jag måste sätta upp ett mål för att träningen ska bli av och har svårt att få tiden att räcka till. Just det sistnämnda är däremot inte fallet nu när jag är föräldraledig. Jag njuter fullt av att få vara ute och springa med vagnen under de ljusa timmarna på dagen och att ha tid att träna. Annat kommer det bli när jag börjar jobba igen! Därför passar jag på att investera i min hälsa nu men behöver så småningom även få in träningen i det s.k. vardagspusslet med jobb, dagishämtning, aktiviteter mm.

Så vad är min målsättning just nu? Jo, att träna tre till fyra gånger per vecka! Jag har även satt ett maxtak på fem gånger, vilket levt med sedan min träningspaus, då jag heller inte vill att träning ska ta all min lediga tid. Har visserligen inte varit i närheten av det taket på några år nu…

Jag tycker det är bra att träningsmål är konkreta, då man inte kan komma undan genom att skjuta på dem… Lika bra att ta tag i veckans träning redan på måndagen, ovanför är en bild från dagens träningspass (Strong MamaSATS Masthugget). Man kan som tillägg till det veckovisa sätta ett större mål, många motiveras ex av att genomföra en tävling. En vän till mig anmälde sig precis till Cykelvasan, perfekt att ha som mål lite längre fram i tiden. Personligen måste jag inte ha en tävling för att bli motiverad, kan tyckas konstigt när jag har tävlat så mycket i mitt liv, men jag gillar själva träningen här och nu, så det behövs inte.

Men – vi har ett litet vagt mål tillsammans min man och jag – att köra Koster Swimrun nästa år. Den går i september så tid finns att öva upp crawltekniken och att ordna barnvakt 🙂 Bilder ovanför är från årets lopp och nedanför är från Borås Swimrun som vi körde tillsammans för några år sedan.

Borås Swimrun – check

Vaknade upp riktigt mör i kroppen idag efter gårdagens äventyr. Borås Swimrun, 26 km löpning i rejält kuperad terräng (ca 1000 m höjdmeter) och 6 km simning. Jag tävlade tillsammans med min Daniel, en utmaning i sig att tävla tillsammans med sin partner.

Vi inledde loppet riktigt bra tycker jag. De tre första löpsträckorna: 2,8 km, 0,3 km och 4,0 km kändes bra och vi tog oss igenom de tre första simsträckorna ok: 270 m, 700 m och 800 m. Daniel låg för det mesta först här och jag kämpade på bakom. Generellt sett så märkte vi att vi höll ett högre löptempo än de runt omkring oss, men ett lägre simtempo, inte så förvånande.

På fjärde löpsträckan började det strula när Daniel fick kramp i baklåret och var tvungen att stanna och stretcha. När han stretchade baksidan, krampade framsidan och vice versa 🙂 Jag trodde faktiskt att det var kört för oss där, när vi redan under så tidigt skede av loppet fick problem. Vi tog det lite lugnare och krampen höll sig i schack.

Längst bort på banan tyckte jag själv att det var mentalt jobbigast, när vi simmade 1300 m i sträck över Öresjö. Hade känslan av att vara mitt ute på havet någonstans och simma och simma utan att land någonsin närmar sig…

En bit efter den längsta simningen var det dags för den längsta löpsträckan. Skönt att få springa tyckte jag medan kramp och magont varvades om vartannat för Daniel. Det är inte bara jag i familjen som är tävlingsmänniska utan även han, så jag hörde en del svordomar och muttrande från hans sida under löpturen… Löpningen visade sig trots allt strul och pausande återigen passa oss och vi började ta ikapp några par framför. Innan sista simningen hade vi sprungit upp oss till andra eller tredje plats i mixklassen, men vi tappade mycket över Öresjö så i mål kom vi femma i mix och ungefär i mitten av det totala fältet. Tävlingsmänniskor som vi är, så blev vi lite revanschlystna redan såhär dagen efter. Vore kul att få träna lite till och testa att tävla igen!

Otroligt bra arrangerad tävling av Jonas Colting! Supertuff bana i finaste Boråsterräng med duktiga funktionärer, en hel del publik längs med banan och innehållsrika vätskestationer, gjorde att alla som var med i tävlingen slet men med ett stort leende.

20140609-204721-74841632.jpgStretching och fokus innan start

20140609-204722-74842023.jpgStarten har precis gått och här ligger jag i rygg på tjejerna som vann damklassen

20140609-204722-74842475.jpgLöpning efter första simsträckan, jag är i rygg på Daniel. Foto: BT.se

20140609-204721-74841836.jpgFörsta stoppet med stretching av krampade baklår

20140609-204722-74842213.jpgEfter sista simningen, endast en kort löpsträcka kvar till mål

20140609-204722-74842348.jpgIntervju av Borås Tidning och speakern efter målgång. Foto: BT.se

Förberedelser

Sista veckans förberedelser inför Borås Swimrun. Skulle egentligen ha velat träna så mycket mer, men nu är tävlandet bara för skojs skull och jag prioriterar inte att träna superhårt utan lite lagom. De pass som jag tycker har varit givande på sistone är simningen i öppet vatten som jag skrev om i förra inlägget, samt två lite längre löppass i den kuperade Boråsterrängen. De gjorde susen och jag fick träningsvärk i låren av bromsandet i nedförsbackarna, kroppen är ju van vid att springa på platten i Malmö 🙂 Ett simpass utomhus är dock alldeles för lite, men det får gå ändå och det kommer åtminstone bli ytterligare ett till öppetvattenpass på fredag.

Helgen som var kördes en annan Swimruntävling, Utö Swimrun, där en vän till mig körde och placerade sig riktigt bra för att vara sin första Swimruntävling någonsin. Han är dessutom precis som jag helt nybörjare i simning. Fick bra tips av honom efteråt, här kommer några av dem:

1. Klipp benen
2. Våga ta ut dig på löpningen. Alla springer långsamt (enligt honom..) och det är helt andra muskler som jobbar på simningen
3. Håll er på kanten i simningarna för att inte trassla in sig i egen och andras linor (vi kommer i o f s inte köra med lina)
4. Drick! Många fick kramp trots kallt springväder.
5. Skriv upp sträckor, vätskestationer och rikttider på handpaddel (märkpenna + lacknafta efteråt)
6. Överträna växlingar. Jag drällde som en tonåring med att få på paddlar, lina, knäppa våtdräkt, glasögon som var immiga etc när vi var framme vid simningen. Inte ok. (Känns som att detta kan drabba mig också, bra tips!)

20140604-190450-68690776.jpgVarje gång jag är i Borås blir jag helt imponerad över den fantastiska täningsterrängen som finns. Här bild ifrån långpass runt Kypesjön, stigar ner mot Tosseryd och upp över Hyberg, bort mot Ymerskogen och tillbaka igen.

Premiär i öppet vatten

Igår var första gången jag simmade ute i öppet vatten. Vi hängde med Colting som på torsdagar arrangerar Swimrunträning vid Kypesjön i Borås. Det kändes spännande att se hur skillnaden skulle vara mot att simma i bassäng. Trodde det skulle vara iskallt i vattnet, men det var inte så farligt med våtdräkten. Det som var riktigt lurigt var navigeringen, helt plötsligt när jag tittade upp så var jag på väg åt helt fel håll och körde lite sicksack över Kypesjön. En annan del var att man blev yr efter simningen och kände av det i början av löpningen. Det var vanligt berättade Colting eftersom man ändrar läge upp och ner och det är ovant för kroppen. Totalt blev det 15 simningar över sjön och lika många löpningar tillbaka till andra sidan, uppdelat i intervaller om 5,4,3,2,1 varv.

20140530-083717-31037482.jpg

20140530-083718-31038181.jpg

20140530-083718-31038930.jpg

20140530-083719-31039459.jpg

20140530-083720-31040396.jpg

Crawlträningen går framåt

Efter några veckors prövning av tålamodet, så är jag nu strålande glad över att ha lärt mig en ny sport och funnit en ny träningsform!

Ska inte ropa hej än, men jag är på god väg att klara av att crawla mig igenom simsträckorna på Borås Swimrun om fyra veckor. Tävlingen består av 6 km simning och 23 km löpning.

Det som i höstas började med en spontan anmälan till en rolig tävling på hemmaplan i Borås, blev allvar för en månad sedan. Då hade jag fortfarande inte börjat crawlträna, utan var påväg att ge bort startplatsen till en kompis. Kände samtidigt jag att jag måste göra ett allvarligt försök innan jag i ger iväg den. Jag hade nio veckor på mig och nu har hälften av tiden gått.

Första passen var verkligen katastrofala, jag var rädd för vattnet och tyckte inte om att ha huvudet under ytan. Tränade en hel del med snorkel/cyklop i början, vilket jag tror gjorde mig gott för att kunna slappna av, bli van vid vattnet och få in crawlrörelserna. För det som var allra svårast i början var andningen. I början av varje pass kämpade jag några längder utan några hjälpmedel och var hela tiden tvungen att stanna efter tre-fyra andhämtningar. Kändes mest som att jag var i vägen för alla andra motionärer. Det gick inte snabbt framåt och jag slet mig igenom passen utan att tycka det var särskilt kul. Samtidigt hade jag i bakhuvudet att det måste bli bättre, man blir bättre av att träna!

För mig släppte det när jag fick tips av Jonas Colting på hemmaplan i Borås Simarena. Eftersom jag kände mig mer avslappnad i andningen åt högersidan så gav han mig tipset att hämta andan hela tiden åt höger och först bara var fjärde simtag. Då fick jag in lite flyt för en gångs skull. Sedan varierade jag med vartannat simtag, fortfarande andandes åt höger. Det var som att det bara lossnade, jag började slappna av. Nu kan jag andas åt båda hållen och kan simma ca 500 meter i sträck. Längsta simsträckorna på Swimrun-tävlingen är 1,2 km och jag är inte där än, men en bra bit på väg. Jag har fått några fler tekniktips som jag jobbar på och sedan så handlar det även om att nöta längder, för att bli starkare och få känslan att sätta sig.

Fortsatt är det fyra veckor kvar till tävlingen, så lite bättre ska det bli!

20140512-201553.jpg

20140512-201603.jpgIdag köpte jag en fin baddräkt.