Kräftloppet i Glommen

Sprang i söndags Kräftloppet i Glommen, en liten lokal löptävling i samband med Kräftfestivalen. Kämpade mig till en seger! Tiden blev 42:55, hur jag än kämpar kommer jag inte under 42 🙂

20140714-215140-78700375.jpg

20140714-215139-78699667.jpg

20140714-215140-78700967.jpg

Borås Swimrun – check

Vaknade upp riktigt mör i kroppen idag efter gårdagens äventyr. Borås Swimrun, 26 km löpning i rejält kuperad terräng (ca 1000 m höjdmeter) och 6 km simning. Jag tävlade tillsammans med min Daniel, en utmaning i sig att tävla tillsammans med sin partner.

Vi inledde loppet riktigt bra tycker jag. De tre första löpsträckorna: 2,8 km, 0,3 km och 4,0 km kändes bra och vi tog oss igenom de tre första simsträckorna ok: 270 m, 700 m och 800 m. Daniel låg för det mesta först här och jag kämpade på bakom. Generellt sett så märkte vi att vi höll ett högre löptempo än de runt omkring oss, men ett lägre simtempo, inte så förvånande.

På fjärde löpsträckan började det strula när Daniel fick kramp i baklåret och var tvungen att stanna och stretcha. När han stretchade baksidan, krampade framsidan och vice versa 🙂 Jag trodde faktiskt att det var kört för oss där, när vi redan under så tidigt skede av loppet fick problem. Vi tog det lite lugnare och krampen höll sig i schack.

Längst bort på banan tyckte jag själv att det var mentalt jobbigast, när vi simmade 1300 m i sträck över Öresjö. Hade känslan av att vara mitt ute på havet någonstans och simma och simma utan att land någonsin närmar sig…

En bit efter den längsta simningen var det dags för den längsta löpsträckan. Skönt att få springa tyckte jag medan kramp och magont varvades om vartannat för Daniel. Det är inte bara jag i familjen som är tävlingsmänniska utan även han, så jag hörde en del svordomar och muttrande från hans sida under löpturen… Löpningen visade sig trots allt strul och pausande återigen passa oss och vi började ta ikapp några par framför. Innan sista simningen hade vi sprungit upp oss till andra eller tredje plats i mixklassen, men vi tappade mycket över Öresjö så i mål kom vi femma i mix och ungefär i mitten av det totala fältet. Tävlingsmänniskor som vi är, så blev vi lite revanschlystna redan såhär dagen efter. Vore kul att få träna lite till och testa att tävla igen!

Otroligt bra arrangerad tävling av Jonas Colting! Supertuff bana i finaste Boråsterräng med duktiga funktionärer, en hel del publik längs med banan och innehållsrika vätskestationer, gjorde att alla som var med i tävlingen slet men med ett stort leende.

20140609-204721-74841632.jpgStretching och fokus innan start

20140609-204722-74842023.jpgStarten har precis gått och här ligger jag i rygg på tjejerna som vann damklassen

20140609-204722-74842475.jpgLöpning efter första simsträckan, jag är i rygg på Daniel. Foto: BT.se

20140609-204721-74841836.jpgFörsta stoppet med stretching av krampade baklår

20140609-204722-74842213.jpgEfter sista simningen, endast en kort löpsträcka kvar till mål

20140609-204722-74842348.jpgIntervju av Borås Tidning och speakern efter målgång. Foto: BT.se

Förberedelser

Sista veckans förberedelser inför Borås Swimrun. Skulle egentligen ha velat träna så mycket mer, men nu är tävlandet bara för skojs skull och jag prioriterar inte att träna superhårt utan lite lagom. De pass som jag tycker har varit givande på sistone är simningen i öppet vatten som jag skrev om i förra inlägget, samt två lite längre löppass i den kuperade Boråsterrängen. De gjorde susen och jag fick träningsvärk i låren av bromsandet i nedförsbackarna, kroppen är ju van vid att springa på platten i Malmö 🙂 Ett simpass utomhus är dock alldeles för lite, men det får gå ändå och det kommer åtminstone bli ytterligare ett till öppetvattenpass på fredag.

Helgen som var kördes en annan Swimruntävling, Utö Swimrun, där en vän till mig körde och placerade sig riktigt bra för att vara sin första Swimruntävling någonsin. Han är dessutom precis som jag helt nybörjare i simning. Fick bra tips av honom efteråt, här kommer några av dem:

1. Klipp benen
2. Våga ta ut dig på löpningen. Alla springer långsamt (enligt honom..) och det är helt andra muskler som jobbar på simningen
3. Håll er på kanten i simningarna för att inte trassla in sig i egen och andras linor (vi kommer i o f s inte köra med lina)
4. Drick! Många fick kramp trots kallt springväder.
5. Skriv upp sträckor, vätskestationer och rikttider på handpaddel (märkpenna + lacknafta efteråt)
6. Överträna växlingar. Jag drällde som en tonåring med att få på paddlar, lina, knäppa våtdräkt, glasögon som var immiga etc när vi var framme vid simningen. Inte ok. (Känns som att detta kan drabba mig också, bra tips!)

20140604-190450-68690776.jpgVarje gång jag är i Borås blir jag helt imponerad över den fantastiska täningsterrängen som finns. Här bild ifrån långpass runt Kypesjön, stigar ner mot Tosseryd och upp över Hyberg, bort mot Ymerskogen och tillbaka igen.

Vårruset i Malmö

Igår kväll sprang jag Vårruset i Malmö. Mest som en kul grej, men visst vill jag prestera bra när jag väl står på startlinjen. Kan inte undgå att bli laddad och fokuserad! Målet var under tjugo minuter och topp-tio placering.

Loppet löpte på riktigt bra tycker jag. Det kändes bra i kroppen, framför allt första halvan av loppet, trots att jag bara har sprungit ett tiotal pass och två intervallpass hittills denna våren. Värsta kilometern var den mellan 3 och 4, då började tröttheten komma och löpsteget blev betydligt tyngre.

Klarade målet med topp-tio placeringen genom att bli sexa och nästan 20 minuters gränsen, slutade på 20:12. Efteråt hade jag tillsammans med några andra tjejer picknick i Pildammsparken som belöning för slitet, mysigt att samlas och höra allas kämpahistorier. Mitt första deltagande i Vårruset och jag tror det blir fler, det var en riktigt rolig tävling!

20140506-081245.jpg

20140506-081253.jpg

20140506-081305.jpg

20140506-161423.jpg

Minnen från OS

Det jag kommer minnas allra mest från OS är:

Alla stora känslor. Personer som kämpat i motgång och som ändå klarade av att vara med och fightats om medaljerna. Bland annat Daniel Richardson och Johan Olsson, men även Dario Cologna och Astrid Uhrenholdt Jacobsen. Säkert fler med dem, men deras känslor berörde allra mest.
Charlotte Kallas uppvisning på stafetten. Hela stafettkvartetten gjorde en suverän insats och Charlottes åkning på sista sträckan var en magisk idrottsprestation, en sådan som är väldigt sällsynt (i skidvärlden känns det som att det var Olsson som sist bjöd på uppvisning av denna rang).
Längdskidlandslagets lagprestation och vallateamets formtopp. Det är mäktigt att se ett helt lag lyckas och få glädjas tillsammans.
Alla vänliga funktionärer har berört mig. Alla mötte med ett leende när som helst man mötte dem på dygnet. Frågade man om vägen så visade de inte bara vägen, de följde en även dit.
Säkerheten. Metalldetektorer så fort man skulle från ett ställe till ett annat, övervakningskameror överallt och lägenhetsvakt vid trapphuset som skrev upp när man kom och när man gick. Militärer i massor, poliser i massor och vakter var tvåhundrademeter på motorvägen.
Overklighetskänsla. Redan när man flög in över Sotji och såg arenorna nedanför lysa upp så kändes det lite overkligt, lite Las Vegas. Mycket var så nybyggt och passade egentligen inte in i det natursköna landskapet. Ta bara mediabyn Gorki där vi bodde just i nedkanten av bergen, allt var nybyggt och husen var gigantiska med väldigt fina fasader. Efter OS och Paralympics ska lägenheterna säljas som typ bostadsrätter..bör nog fixa alla skavanker först 🙂 Nybyggda linbanor gick överallt, nya fina tunnlar genom bergen, nybyggd järnväg, nybyggd motorväg och flera jättearenor nere i Adler. Overkligt.
Bortsprängda moln. Sent på kvällen den där regniga tisdagen när damerna körde storslalom hörde man sprängningar uppe i bergen. Vi funderade på om det var lavinsprängningar eller nya byggen på gång, eller kanske fyrverkerier. Ryktet gick att det var silverjoner som skickats upp för att få bort fukten från molnen. Jag vet inte, men dagen efter då teamsprinten gick var åtminstone molnen skingrade.
Rysslands antigay-lagar har gjort mig illa till mods även om det (tyvärr) inte blivit så mycket snack om saken under OS. Det känns verkligen som att de tar ett stort steg tillbaka genom de skärpta reglerna. Jag hoppas att politiker tar ett seriöst eftersnack angående hur man ska förbättra situationen framöver.
Floden från bergen och ut mot Svarta Havet. Landskapet kring Sotji och upp mot bergen var mycket vackert, men floden som rinner mer mot svarta havet verkar ha fått lida stort av de stora byggnationer av motorväg och järnväg upp till bergen. All nybyggnation, må den inte vara förgäves.
Glädjen över att ha fått vara en del av Viasats stora satsning och därmed ha fått uppleva detta. Måste ge dem beröm då jag från första stund i höstas märkte vilket proffsigt gäng det var. Alla hade en grymt positiv attityd och det var full satsning redan från början. Högt i tak, stor ödmjukhet inför uppgiften och att ta till vara på varandras kunskap är delar som jag bär med mig!

20140225-203611.jpg