MORGONGÄST I P4 SJUHÄRAD

De senaste veckorna har gått i ett rasande tempo! Känns ofattbart att det snart är jul.

Det har inte blivit så mycket tränat på sistone, har varit fokus på annat och dessutom har jag varit småförkyld (som vanligt på höstarna – det måste vara småbarnsbaciller för så var det inte innan jag fick barn). Känns lite lustigt, jag drog ihop en träningsgrupp för några veckor sedan här i kvarteret som skulle köra löpintervaller tillsammans varje söndagskväll, men har själv inte kunnat vara med en enda gång. Istället har min man fått tagit hand om gruppen. Otroligt bra grej att träna tillsammans i intervallform där alla kan vara med (man samlar ihop gruppen efter varje intervall). Jag återkommer lite längre fram och berättar mer om det.

Fick förfrågan att vara med som fredagens morgongäst i P4 Sjuhärad. Temat under dagen var: ”alla har rätt att fungera olika – om funktionsnedsättning”. Jag berättade om vår situation med en son som nyligen fått diagnosen autism (och vi pratade även lite skidor). Ni kan lyssna till intervjun via denna länk.

Har medverkat många gånger i radion som skidexpert, detta var första gången med ett annat ämne i fokus.

IDROTTSGALANS NOMINERINGSJURY

Idag har jag varit i Stockholm för arbete med Idrottsgalans nomineringsjury. Det har varit en enormt spännande dag där vi diskuterat igenom mängder av fantastiska idrottsprestationer. Mer än så kan jag inte säga just nu, återkommer när nomineringarna offentliggörs. Idrottsgalan hålls den 21 januari!

Nedan är bild från dagen med några av juryns medlemmar, Frida Nordstrand, jag och Karin Frick.

Fann också några bilder från Idrottsgalan de senaste fyra åren. Min frisyr på sista bilden, från Idrottsgalan 2017, tycker jag är lite kul 🙂

Jag var själv nominerad till Årets Prestation 2006, för mitt VM-guld 2005. Kajsa Bergkvist vann det priset välförtjänt efter en fantastisk comeback och VM-guld efter sin hemska fotskada året dessförinnan.

Detta var de nominerade till Årets Prestation på Idrottsgalan 2006:

Årets prestation:
Kajsa Bergqvist, friidrott.
Emelie Öhrstig, längdskidor.
Stefan Holm, friidrott.
Zlatan Ibrahimovic, fotboll.

ÅREHELG TILLSAMMANS MED SKIDFÖRBUNDET

Vill börja med att tacka för det fantastiskt fina stöd jag fick efter mitt förra inlägg, varje liten hälsning värmer otroligt mycket. Jag hoppas kunna dela med mig mer lite längre fram om vår ”annorlunda resa”. Det är tydligt att varje familj kämpar med sina utmaningar och att ingen står ensam, glädje och sorg varvas genom livet för oss alla.

Just nu befinner jag mig i Åre, denna ljuvliga lilla by som jag tycker så mycket om. Jag har varit i Åre väldigt mycket bodde till och med här en kortare period. När taxin åker förbi Undersåker och Åreskutan tronar upp sig känns det alltid lite magiskt. Ett bättre välkomnade till en by är svårt att få.

Svenska Skidförbundet har sitt Förbundsmöte här i helgen och vi i styrelsen finns representerade och var även passat på att lägga ett styrelsemöte här.

Förbundsmötet innebär att distriktsombud från hela landet tar beslut och att planer utformas för förbundets verksamhet under de närmaste två åren.

Mötena hölls på vårt nationella alpina kontor och utsikten var häftig, Åre är i full gång med att förbereda sig inför VM i alpint 5-17 februari. Snökanonerna står redo att spruta snö så snart det blir minusgrader!

Styrelsemötet behandlade som brukligt ekonomi och verksamhetsrapportering från vår förbundsdirektör Ola, dessutom bland annat aktuella ärenden från Riksidrottsförbundet, Sveriges Olympiska Kommitté och Internationella Skidförbundet FIS, ekonomi och rapportering gällande våra dotterbolag och vissa specifika beslutsärenden.

Hedrande var att Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson var på plats, ni ser honom på bilden nedan.

Ny förbundsordförande i Svenska Skidförbundet röstades igenom, efter att tidigare ordförande Mats Årjes tagit över stafettpinnen i Sveriges Olympiska Kommitté, och det blir Karin Mattson (som första kvinna någonsin!). Karin var tidigare ordförande i Riksidrottsförbundet och har en mängd styrelseuppdrag – det ska bli väldigt lärorikt att få jobba tillsammans med henne i styrelsen.

Vad som också var fantastiskt med denna Åreresa var att jag hann med att träffa såväl min skidkompis från skidgymnasietiden Sofia, samt min kompis Lisa. Lisa har precis flyttat från Stockholm till Åre tillsammans med familjen. Det är otroligt inspirerande att göra som de har gjort, att våga testa sina drömmar och ge sig ut på okänd mark.

Hedvig var såklart med på resan, vi är ett sammansvetsat team.

MINA FEM FAVORITSTÄLLEN FÖR LÄNGDSKIDÅKNING

Vintern närmar sig med stormsteg och för oss längdskidfantaster som bor i södra Sverige och är sugen på längdskidåkning i Norrländska vinterlandskap kan det vara dags att planera in vinterns skidresa. Denna artikel har jag skrivit vid ett tidigare tillfälle, jag hoppas den är uppskattad igen!

Ett bra längdskidställe tycker jag ska ha långa sammanhängande spår med en kombination av tuffa tävlingsspår och fina långspår i flackare terräng. Välpreparerade spår som pistas nästan dagligen för såväl skate som klassiskt. För en optimal längdskidupplevelse önskar jag fjällmiljö även om jag är uppvuxen i södra Sverige och van vid ihopskottade korta slingor och konstsnö. För mig är norra Sverige, dess vinterlandskap och vyer lyx som jag har haft turen att uppleva genom mitt liv som professionell skidåkare! Här är mina fem favoritställen.

1. Bruksvallarna
Känns verkligen som längdskidmeckat nummer ett i Sverige. Jag och många längdskidåkare med mig, har varit där mängder av gånger. Det spelade ingen roll hur tidigt på morgonen man var tränade eller hur mycket det hade snöat under natten, spåren var ändå alltid nydragna. Det finns hela 30 mil preparerade spår runt omkring Bruksvallarna i ett spårsystem som heter Nordic Ski Center.

Det var sällan jag höll till på spåren nere i dalen, jag ville istället upp på fjällspåren som leder mot Mittåkläppen, vilket jag skulle säga är det vackraste spåret i Sverige (även om jag inte åkt överallt). Om ni tänker er att åka skidor uppe bland molnen, så känns det vissa dagar där uppe i det vidsträckta vita landskapet 🙂 En lång stigning på ungefär en halvtimma leder dig upp på fjället och väl där är det en platå med lättåkta spårslingor med en vidunderlig utsikt. Hemfärden ner för samma backe är snabb och tuff, en annan variant är att ta långa rundan över Ramundberget via dalgången hemåt igen.

Den enda nackdelen jag kan finna med ”Bruks” är att det ligger otillgängligt till om man vill ta sig dit på annat sätt än med bil, men det är värt sin resa.


Bild från www.bruksvallarna.se

2. Vemdalen
Givetvis är Vemdalen högt upp på min lista. Där har jag tillbringat många timmar i spåren, framför allt under den tyngre träningsperioden som genomfördes över jul och nyår för att ladda inför världscuper och VM/OS i januari/februari. Bland annat julen 2004 var jag i Vemdalen i en vecka och tränade inför VM i februari där jag hade mitt livs form och vann VM. Det var två träningspass på julafton liksom alla andra dagar under julveckan, nyårsafton och nyårsdagen likaså.

Längdskidspåren är alltid välpreparerade och slingorna är bra, men det är ändå helheten jag gillar allra bäst med Vemdalsskalet. Boendet precis vid utförsbackarna – där vi ofta bor – gör att man kan knäppa på sig längdskidorna precis utanför dörren (liksom utförsskidorna). Där finns restauranger, mataffär, stor sportshop, mindre mysiga butiker och stället känns genuint och familjärt.

Tillbaka till längdskidåkningen så är min favoritrunda från Vemdalsskalet upp mot Björnrikes spårsystem. Man börjar med ca en halvtimme uppför vilket är skönt för att få igång flåset och få upp värmen. På vägen upp möts man av en vacker utsikt ut över Härjedalen. Väl uppe på toppen kör jag runt på Björnrikes slingor. En längre tur är att köra från Vemdalsskalen mot Storhogna, vilket innebär ca en mils åkning, för att bygga på med Storhognas slingor och sedan köra va en mil tillbaka igen. Hela spårsystemet är preparerat för 5 mils skidåkning.

Vemdalen utvecklar hela tiden satsningen på längdskidor, det finns numera till exempel gratis längdclinic och gratis vallaclinic att tillgå en kväll i veckan.


På väg upp mot Björnrike

3. Orsa Grönklitt
Det närmsta och bästa stället för oss sydlänningar enligt mig. Direkt när man svänger av vägen som går upp mot Grönklitt så känner man fjällkänslan inombords.

Jag har fina minnen härifrån när jag inför SM -99 var på träningsläger här i en vecka. Bodde på vandrarhemmet som ligger alldeles vid spåret och tränade stenhårt varje dag. Långa turer på flacka spår varvades med intervaller på tävlingsspåren. Kom ihåg att jag körde en hel del diagonalt utan stavar, så jag hade träningsvärk i ryggen hela veckan. Ännu bättre blir minnet därifrån av att det gick så otroligt bra på SM:et med en 2:a plats i jaktstartsloppet och en 4:e plats i 3-milsloppet, trots att jag bara var 20 år gammal.

Grönklitts tävlingsspår är riktigt tuffa, jag har någon gång i tiden kört SM där och jag ser framför mig en tuff saxbacke upp mot Björnparken. Distanspassen kan med fördel köras ut över de platta spåren på myrarna eller på de lagomt kuperade långspår som finns och där har jag även för mig att det finns någon våffelstuga längs med vägen. Inte fel att göra distanspassen till en utflykt genom att stanna till vid en våffelstuga ett litet tag, kanske orkar man dessutom vara ute på en längre tur totalt sett med en våffla i magen. Det finns totalt ca 8 mil preparerade spår.

4. Kiruna
Från Kiruna har jag minnen från tiotalet läger, oftast vid säsongsstart, men även från tävlingar i början på säsongen och som avslutning på våren. På 90-talet kördes några världscuppremiärer i Kiruna och jag deltog i det sk nationella fältet. Tävlingsbanorna med start ifrån Matojärvi skidstadion är väldigt tuffa såväl uppför som utför.

Det annorlunda landskapet med milsvid utsikt ut över Lapplands orörda vidder och Kebnekajse i horisonten är det jag tycker är mest speciellt med längdskidåkningen i Kiruna.

Det härligaste enligt mig är att köra nere vid Jägarspårens lätt kuperade banor, vilka är sköna att köra längre distanspass på. På de längre distanspassen kommer jag in i ett flow och är i min egen värld och på Kirunas Jägarspår kom man snabbt in i den känslan. Minns att jag vid något tillfälle blev lite lätt vettskrämd när det plötsligt dök upp ett gäng vitklädda militärer vid sidan av spåret. Jägarspårens längsta slinga är 17 km och genom att bygga på distanspasset med Hundspårets 8 km som också är en lätt kuperad slinga i orörd miljö och efter det tävlingsbanorna, så har man över 3 mils sammanhängande spår. Även om Kiruna ligger långt norrut så är det lätt att ta sig hit med flyg.


Det platta landskapet runtomkring Kiruna är magiskt

5. Vålådalen
Det är först på senare år som jag har upptäckt Vålådalen, även om det länge har varit en legendariskt ort för atleter av alla dess slag. Den lilla skidorten ligger bokstavligt talat vid fjällvägens ände ca 4 mil söder om Åre och vad jag gillar mest är det lugn som infinner sig när man kommer dit eftersom det ligger så öde.

Man kan snabbt komma upp på fjället genom att först följa elljusspåret och sedan svänga av upp på Ottfjällsvägen som är en rak väg upp mot fjället perfekt att köra intervallträning på. Längst upp på den vägen måste man stanna upp och se sig omkring, ut över omgivningarna. Det som är lite speciellt med Vålådalen är att det finns tuffa banor ända uppe vid trädgränsen. Spåren som heter Sapporo- och Lake Placid är båda kuperade och kurviga och Vålådalens duktiga pistör Latti preparerar dem så de alltid hålls fina.
Totalt finns det ca 5 mil spår att välja emellan, varav 7,5 km elljusspår.

Längst upp på Ottfjällsvägen

VILKEN HÖSTHELG

Årets finaste hösthelg har jag tillbringat i Malmö hos min syster Jennifer. Jag, Ellen och Hedvig, alltså tjejerna i familjen, tog tåget ner i fredags och möttes på perongen av hela syrrans familj. De där mötena när spänningen och längtan har byggts upp är otroligt mysiga, det blev kramkalas och en massa fniss på en gång!

Vi hade inga stora planer för helgen förutom att umgås så mycket som möjligt, och att jag och min syster skulle få till ett löppass tillsammans. Under min första föräldraledighet med Ellen bodde vi i Malmö och därför var det också lite nostalgiskt för mig att komma tillbaka hit.

Min syster har större barn som gärna hjälper till att ta hand om mina små, vilket gör det väldigt lyxigt och avkopplande för mig att vara med dem.

Det är inte så ofta vi delar upp familjen och åker iväg med ett av barnen (plus Hedvig såklart, men hon är så liten att hon än så länge bara hänger på), men det känns värdefullt att ibland få fokusera på varje barn separat så detta kommer vi göra om.

Efter en supergod långfrukost tog vi en promenad till Folkets park som är ett litet paradis för barnen med flera olika lekplatser på samma ställe. Parken var fylld av barnfamiljer!

När jag var mammaledig här i Malmö, lärde jag känna en tjej som blivit en nära vän, även om vi numera bor en bit ifrån varandra. Vi spenderade mycket tid tillsammans, gjorde det som föräldralediga gör allra mest, pratade, promenerade och fikade.

Igår möttes vi upp och tog en långfika tillsammans på Kafferosteriet. Hon hade med sig en massa pyssel till barnen som de kunde roa sig med och vi fick prata ostört. Smart gjort med pysslet, det ska jag komma ihåg!

Därefter hängde vi i solen vid kanalen ett tag innan dagens höjdpunkt, systrarnas löptur!

Vi kom inte ens utanför dörren innan vi började pladdra på och pratade igenom en mängd saker innan vi var tillbaka igen. Inget fungerar så bra som en löptur för att gå igenom alla händelser sedan man sågs senast och alla saker man vill prata djupare kring, underbart! Det som är bra är också att vi två håller samma tempo. Många tror att jag som springer mycket, springer snabbt, men så är det inte. Jag kör alltid prattempo och ganska långsamt, samma med min syster. Snabbt tempo tar vi när det är dags för intervallpass!

Rundan gick genom Slottsparken ner mot Ribersborgsstranden där vi tog stigen bort till Limhamn och stranden tillbaka.