Autism For Life

Jag gillar att skriva och har så alltid gjort, men har inte riktigt funnit tillbaka till känslan att skriva om sport och träning på denna sida sedan vårt liv blev lite annorlunda för ungefär ett år sedan. Det var då vår son Karl-Axel diagnostiserades med autism och utvecklingsförsening. Visst är inte hela vår tillvaro annorlunda, men det påverkar oss varje dag och det har även blivit ett stort intresseområde för mig. Tänk vad mycket jag har fått lära mig under detta året och vad jag har vidgat mina vyer, tack Karl-Axel!

För er som är intresserade av vad just den resan innebär kommer jag berätta mer via instagramkontot Autism For Life, ni är varmt välkomna att följa oss.

Ta hand om er.

MORGONGÄST I P4 SJUHÄRAD

De senaste veckorna har gått i ett rasande tempo! Känns ofattbart att det snart är jul.

Det har inte blivit så mycket tränat på sistone, har varit fokus på annat och dessutom har jag varit småförkyld (som vanligt på höstarna – det måste vara småbarnsbaciller för så var det inte innan jag fick barn). Känns lite lustigt, jag drog ihop en träningsgrupp för några veckor sedan här i kvarteret som skulle köra löpintervaller tillsammans varje söndagskväll, men har själv inte kunnat vara med en enda gång. Istället har min man fått tagit hand om gruppen. Otroligt bra grej att träna tillsammans i intervallform där alla kan vara med (man samlar ihop gruppen efter varje intervall). Jag återkommer lite längre fram och berättar mer om det.

Fick förfrågan att vara med som fredagens morgongäst i P4 Sjuhärad. Temat under dagen var: ”alla har rätt att fungera olika – om funktionsnedsättning”. Jag berättade om vår situation med en son som nyligen fått diagnosen autism (och vi pratade även lite skidor). Ni kan lyssna till intervjun via denna länk.

Har medverkat många gånger i radion som skidexpert, detta var första gången med ett annat ämne i fokus.

ETT AVSTAMP FRAMÅT

Jag skulle vilja följa upp på det jag skrev för någon vecka sedan om vår son. Det var ett inlägg som tog emot att skriva, men som jag i efterhand är glad att jag skrev. Framför allt för alla de värmande hälsningar vi har fått från vänner och även från personer vi inte känner. Det är skönt att få vara ärlig med helheten. Vissa hälsningar sätter sig djupt in i kroppen som en liten glädjepil 🙂 En av förskolepedagogerna sa till oss att: ”ni ska veta att er pojke berikar oss – han får oss att tänka lite annorlunda”. Oj, vad det värmde gott. Eller våra fina vänner här i kvarteret som sa att: ”ni behöver inte oroa er för om han kommer få vänner – det har han ju redan”.

Nu har vår son fått sin diagnos, autism, ”på papper”. Det känns lite tufft att få det svart på vitt, samtidigt som det inte var någonting nytt som kom fram, det var mer en bekräftelse på det vi redan visste. Under utredningens gång var det skönt att träffa specialister som hade enormt stor kunskap i ämnet och kunde besvara i stort sett allt vi hade frågor kring. Nu har vi möjlighet att ta avstamp framåt och få hjälp av den sk ”habiliteringen”. Vi ser också fram emot föräldrautbildningen som börjar efter årsskiftet där vi kommer träffa föräldrar i samma situation. 

För mig känns det viktigt att lära mig så mycket som möjligt om ämnet, för det kanske kan vara till hjälp för vår son framöver. Det känns extra intressant att lära sig genom att följa verkliga familjer, så jag blev så glad när jag hörde talas om SVT-programmet ”Superungar” (finns tillgängligt i appen UR Play). Där får man träffa familjer med barn som lever med någon form av neuropsykiatrisk diagnos. Man får följa dem i vardagen och möta deras utmaningar, som de tillsammans med ledande experter försöker få att fungera lite bättre. Vill ge en stor eloge till Måns Möller, som de flesta kanske känner som komiker, men som här gör ett fantastiskt jobb som programledare. Hans intervjuer med dessa barn är så härliga, han möter dem på ett superbra sätt. Kanske beror det på att han är väldigt kunnig i ämnet, Måns har nämligen själv en son med autism som dyker upp i programmet. Jag har ännu inte sett alla avsnitt, men ska absolut se igenom alla!

Igår hade Expressen en artikel om vår situation, det var Anna Friberg som skrev en fin sammanfattning. Hon ringde och pratade med mig dagen innan och i artikeln inkluderade hon även några delar från vad jag tidigare skrivit här på bloggen.

IDROTTSGALANS NOMINERINGSJURY

Idag har jag varit i Stockholm för arbete med Idrottsgalans nomineringsjury. Det har varit en enormt spännande dag där vi diskuterat igenom mängder av fantastiska idrottsprestationer. Mer än så kan jag inte säga just nu, återkommer när nomineringarna offentliggörs. Idrottsgalan hålls den 21 januari!

Nedan är bild från dagen med några av juryns medlemmar, Frida Nordstrand, jag och Karin Frick.

Fann också några bilder från Idrottsgalan de senaste fyra åren. Min frisyr på sista bilden, från Idrottsgalan 2017, tycker jag är lite kul 🙂

Jag var själv nominerad till Årets Prestation 2006, för mitt VM-guld 2005. Kajsa Bergkvist vann det priset välförtjänt efter en fantastisk comeback och VM-guld efter sin hemska fotskada året dessförinnan.

Detta var de nominerade till Årets Prestation på Idrottsgalan 2006:

Årets prestation:
Kajsa Bergqvist, friidrott.
Emelie Öhrstig, längdskidor.
Stefan Holm, friidrott.
Zlatan Ibrahimovic, fotboll.

ÅREHELG TILLSAMMANS MED SKIDFÖRBUNDET

Vill börja med att tacka för det fantastiskt fina stöd jag fick efter mitt förra inlägg, varje liten hälsning värmer otroligt mycket. Jag hoppas kunna dela med mig mer lite längre fram om vår ”annorlunda resa”. Det är tydligt att varje familj kämpar med sina utmaningar och att ingen står ensam, glädje och sorg varvas genom livet för oss alla.

Just nu befinner jag mig i Åre, denna ljuvliga lilla by som jag tycker så mycket om. Jag har varit i Åre väldigt mycket bodde till och med här en kortare period. När taxin åker förbi Undersåker och Åreskutan tronar upp sig känns det alltid lite magiskt. Ett bättre välkomnade till en by är svårt att få.

Svenska Skidförbundet har sitt Förbundsmöte här i helgen och vi i styrelsen finns representerade och var även passat på att lägga ett styrelsemöte här.

Förbundsmötet innebär att distriktsombud från hela landet tar beslut och att planer utformas för förbundets verksamhet under de närmaste två åren.

Mötena hölls på vårt nationella alpina kontor och utsikten var häftig, Åre är i full gång med att förbereda sig inför VM i alpint 5-17 februari. Snökanonerna står redo att spruta snö så snart det blir minusgrader!

Styrelsemötet behandlade som brukligt ekonomi och verksamhetsrapportering från vår förbundsdirektör Ola, dessutom bland annat aktuella ärenden från Riksidrottsförbundet, Sveriges Olympiska Kommitté och Internationella Skidförbundet FIS, ekonomi och rapportering gällande våra dotterbolag och vissa specifika beslutsärenden.

Hedrande var att Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson var på plats, ni ser honom på bilden nedan.

Ny förbundsordförande i Svenska Skidförbundet röstades igenom, efter att tidigare ordförande Mats Årjes tagit över stafettpinnen i Sveriges Olympiska Kommitté, och det blir Karin Mattson (som första kvinna någonsin!). Karin var tidigare ordförande i Riksidrottsförbundet och har en mängd styrelseuppdrag – det ska bli väldigt lärorikt att få jobba tillsammans med henne i styrelsen.

Vad som också var fantastiskt med denna Åreresa var att jag hann med att träffa såväl min skidkompis från skidgymnasietiden Sofia, samt min kompis Lisa. Lisa har precis flyttat från Stockholm till Åre tillsammans med familjen. Det är otroligt inspirerande att göra som de har gjort, att våga testa sina drömmar och ge sig ut på okänd mark.

Hedvig var såklart med på resan, vi är ett sammansvetsat team.