SKIDÅKNING I LINDVALLEN

God fortsättning, hoppas ni alla har haft en riktigt fin jul. Att ni har träffat släkt och vänner, fått njuta av frisk luft och ätit god mat!

Vi har haft en härlig jul uppe i Sälenfjällen. Har för vana att fira jul på snö ända sedan barnsben då vi alltid besökte mormor och morfar uppe i Sundsvall. Därefter har vi fortsatt traditionen eftersom vi alla älskar snö, men också eftersom jag behövde en intensiv träningsperiod över jul när jag var elitaktiv. Mina föräldrar har berättat att jag sa till dem att ”ni får fira jul utan mig om ni ska fira i Borås för jag behöver vara där det finns många och långa skidspår”. Sagt och gjort, vi hyrde därmed stuga uppe i Vemdalen och har fortsatt med det. Nu när vi har tre stycken småttingar så kändes en bilresa upp till Vemdalen lite väl lång, så istället har vi upptäckt Sälen som ju är en oas för oss barnfamiljer.

Väldigt mycket fokus på barnen givetvis, har barnen det bra så har vi det bra! Ellen har gått i skidskola där hon har träffat nya kompisar och utmanats i längre backar och till och med åkt bygellift själv. Vilka fantastiska ledare de har, jag har stått på håll och beundrat dem med deras ständiga leenden och påhejningar på barnen. Hon bara älskar skidskolan!

Vi hade en liten dröm innan resan, att även Karl-Axel skulle lära sig att åka utför. Det gick över förväntan, han ville precis som sin syster, aldrig lämna backen. Vi köpte remmar att hålla fast honom i, en treåring har ju inte så stor koll på var den är påväg.

Dessutom har jag fått tillfälle att köra mycket längdskidor. Efter en höst fylld av förkylningar mm var jag nu redo för träning igen. Jag körde på Lindvallens längdspår både klassiskt och skejt, riktigt fina spår för båda stilarna. Någon dag hade jag med mig Hedvig i skidpulka bakom, jösses vad tungt det är men samtidigt mysigt att ha med sig sin lilla bebis i sällskap. Jag kom ihåg ett år när vi firade påsk i Vemdalen och jag drog min systers barn i skidpulka varje dag. Körde 2 timmar med pulka och tog sedan av mig den och körde en timme utan, då kändes det som att man ”flög fram”. Jag kom i riktigt bra form och tog en silverplats på SM-tremilen veckan därpå, har för mig att min klubbkompis och kära vän Lina Andersson vann (måste ringa henne och stämma av fakta!).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s