VAD HINDRAR KVINNOR ATT NÅ TOPPEN?

Förra fredagen läste jag en intressant debattartikel i DI. Rubriken löd ”Så når fler kvinnor toppen”. Nio av tio VD:ar är fortsatt män och var fjärde bolag saknar helt kvinnor i ledningen! Jag läste vidare att detta är ett viktigt forskningsområde då kostnaderna för felaktig fördelning kan bli höga. Dels utifrån att företagen kanske inte får den bästa ledningen och dels ur ett samhällsperspektiv då man signalerar till unga kvinnor att det inte går att ta sig till toppen.

Jag tycker såklart att ämnet är väldigt viktigt, jag är själv kvinna mitt i karriären och brinner för att vi i framtiden ska få ett balanserat läge mellan kvinnor och mäns möjligheter att vara med och påverka i bolagens ledning och styrelser.

De som har författat artikeln har analyserat omfattande data för att se vad det är som egentligen hindrar kvinnor att nå toppen. Fakta visar att kvinnliga VD:ar har högre utbildning och oftare har bytt jobb än sina manliga motsvarigheter, vilket tyder på att man inte på något sätt kan visa på sämre kompetens och kvalifikationer än männen, studien visar snarar på tvärt om. 

Men, här kommer vi till den skillnaden, nämligen den tid som sker under de första fem åren efter familjebildning. Då arbetar kvinnliga chefer mindre, har fler frånvarotimmar och söker inte heller nya utmaningar i samma utsträckning som män.

Därför, anser de som skrivit krönikan, att insatser som kan stötta kvinnor under denna relativt sett tidiga delen av karriären, främjar jämställdheten bäst. Alltså stöd och hjälp under de första åren efter att man har fått barn. Jag är mitt uppe i det stadiet och tycker det låter mycket klokt 🙂

I den bästa av världar tycker jag att ämnet inte borde vara en genus-fråga. Att göra ”karriär” och klättra i hierakin samtidigt som man ska få ihop vardagspusslet under barnens första år, borde vara precis lika viktigt – och svårt – oavsett om man är kvinna eller man. Det kanske till och med kan vara svårare för en man utifrån de normer som finns om att kvinnor tar det största ansvaret. Det jag menar är att den ”moderna” mannen, dvs en man i ett jämställt hem, också kämpar med vardagspusslet. Så är det åtminstone hemma hos oss.

Alltså, när papporna är hemma mer och tar mer ansvar i hemmet så blir det två personer istället för en, mitt i karriären, som får kämpa med att få tiden att räcka till hemma och på jobbet. Inte konstigt vi blir utmattade. Tänk om insatser kunde sättas in som hjälper både mannen och kvinnan, hoppas ni förstår hur jag menar.

Samhället och näringslivet kan ibland kännas uppbyggt för att en person ska ta ansvar i hemmet efter familjebildning och självklart anser jag att man alltid ska göra det bästa utifrån barnens perspektiv, men kanske går det att tänka runt det traditionella och ibland utmana vissa givna normer. Ingen enkel sak men kanske nödvändigt för att underlätta för kvinnor att nå högre samtidigt som vi rår om våra familjer.

Jag funderade igenom vad en sådan stöttning skulle kunna handla om. Vad kan stödja och främja kvinnliga chefer med barn 0-5 år – och såklart även de manliga i samma situation? Detta är några idéer som jag har kommit på, ta dem inte på blodigt allvar, jag förstår också att vissa kan vara svåra att förverkliga i praktiken. Har ni fler idéer?:

  • Företagets stöd med barnpassning eller hämtning från förskolan.
  • Stöttning i vardagssysslor ex städning, trädgårdsarbete och matkassar.
  • Ge möjlighet till att ta med barn ex vid konferenser eller viktigare möten. Kanske kan man vid vissa större konferenser arrangera barnpassning, schema för barnen och inlagda pauser i konferensschemat för att träffas tillsammans? Skulle kunna fungera även vid de tillfällen möten läggs efter förskoletid. Vet att jag vid ett annat tillfälle läste i DI om ett bolag som faktiskt hade ett sådant upplägg. Den manlige VD:ns fru hade tragiskt nog gått bort, vilket gjorde att han hade blivit tvungen att skapa ett upplägg där barnen kunde närvara på konferenser. Det hade mottagits väldigt positivt att han och andra kunde ta med sig sina småbarn.
  • Generell förståelse för denna relativt korta period av karriären för dem som har barn 0-5 år. Till exempel om man behöver ta med barnen vid vissa tillfällen eller ta vissa möten i hemmet istället för på kontoret?

Vill också tillägga att jag förstår att många som inte har barn eller har äldre barn kan känna att detta inte är så lockande. Men om man är noga med att förklara varför man erbjuder annorlunda stöttning för denna grupp så är jag säker på att förståelse finns. Vi vill ha ett samhälle där båda könen ges möjlighet att vara med och påverka framtiden i bolagens ledning.

Jag har talat om en manlig/kvinnlig familjesituation, det finns givetvis andra familjekonstellationer och samma principer antar jag gäller även då, debattartikeln hade detta angreppssätt.

Vill också poängtera att jag självklart vill tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans med mina barn. Samtidigt älskar jag min arbetsplats och brinner för en jämställd situation mellan män och kvinnor i alla sammanhang.

Avslutar med en bild på Svenska Skidförbundets styrelse som är 50/50 män/kvinnor i ledamöter och med en kvinnlig ordförande. Den situationen har inte uppkommit av sig själv utan genom ett målmedvetet arbete av valberedningen. Balansen, samt åldersfördelningen, är ovanlig för ett stort idrottsförbund.

I ledningsgruppen på Volvo Car Sverige är vi också så gott som 50/50 män/kvinnor (7 st vs 6 st), även detta är resultatet av en strävan efter balans och bästa kompetensen. Antar att det är unikt för ett stort bolag inom branschen automotive. Jag är väldigt stolt över att tillhöra dessa grupper.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s