MINA FEM FAVORITSTÄLLEN FÖR LÄNGDSKIDÅKNING

Vintern närmar sig med stormsteg och för oss längdskidfantaster som bor i södra Sverige och är sugen på längdskidåkning i Norrländska vinterlandskap kan det vara dags att planera in vinterns skidresa. Denna artikel har jag skrivit vid ett tidigare tillfälle, jag hoppas den är uppskattad igen!

Ett bra längdskidställe tycker jag ska ha långa sammanhängande spår med en kombination av tuffa tävlingsspår och fina långspår i flackare terräng. Välpreparerade spår som pistas nästan dagligen för såväl skate som klassiskt. För en optimal längdskidupplevelse önskar jag fjällmiljö även om jag är uppvuxen i södra Sverige och van vid ihopskottade korta slingor och konstsnö. För mig är norra Sverige, dess vinterlandskap och vyer lyx som jag har haft turen att uppleva genom mitt liv som professionell skidåkare! Här är mina fem favoritställen.

1. Bruksvallarna
Känns verkligen som längdskidmeckat nummer ett i Sverige. Jag och många längdskidåkare med mig, har varit där mängder av gånger. Det spelade ingen roll hur tidigt på morgonen man var tränade eller hur mycket det hade snöat under natten, spåren var ändå alltid nydragna. Det finns hela 30 mil preparerade spår runt omkring Bruksvallarna i ett spårsystem som heter Nordic Ski Center.

Det var sällan jag höll till på spåren nere i dalen, jag ville istället upp på fjällspåren som leder mot Mittåkläppen, vilket jag skulle säga är det vackraste spåret i Sverige (även om jag inte åkt överallt). Om ni tänker er att åka skidor uppe bland molnen, så känns det vissa dagar där uppe i det vidsträckta vita landskapet 🙂 En lång stigning på ungefär en halvtimma leder dig upp på fjället och väl där är det en platå med lättåkta spårslingor med en vidunderlig utsikt. Hemfärden ner för samma backe är snabb och tuff, en annan variant är att ta långa rundan över Ramundberget via dalgången hemåt igen.

Den enda nackdelen jag kan finna med ”Bruks” är att det ligger otillgängligt till om man vill ta sig dit på annat sätt än med bil, men det är värt sin resa.


Bild från www.bruksvallarna.se

2. Vemdalen
Givetvis är Vemdalen högt upp på min lista. Där har jag tillbringat många timmar i spåren, framför allt under den tyngre träningsperioden som genomfördes över jul och nyår för att ladda inför världscuper och VM/OS i januari/februari. Bland annat julen 2004 var jag i Vemdalen i en vecka och tränade inför VM i februari där jag hade mitt livs form och vann VM. Det var två träningspass på julafton liksom alla andra dagar under julveckan, nyårsafton och nyårsdagen likaså.

Längdskidspåren är alltid välpreparerade och slingorna är bra, men det är ändå helheten jag gillar allra bäst med Vemdalsskalet. Boendet precis vid utförsbackarna – där vi ofta bor – gör att man kan knäppa på sig längdskidorna precis utanför dörren (liksom utförsskidorna). Där finns restauranger, mataffär, stor sportshop, mindre mysiga butiker och stället känns genuint och familjärt.

Tillbaka till längdskidåkningen så är min favoritrunda från Vemdalsskalet upp mot Björnrikes spårsystem. Man börjar med ca en halvtimme uppför vilket är skönt för att få igång flåset och få upp värmen. På vägen upp möts man av en vacker utsikt ut över Härjedalen. Väl uppe på toppen kör jag runt på Björnrikes slingor. En längre tur är att köra från Vemdalsskalen mot Storhogna, vilket innebär ca en mils åkning, för att bygga på med Storhognas slingor och sedan köra va en mil tillbaka igen. Hela spårsystemet är preparerat för 5 mils skidåkning.

Vemdalen utvecklar hela tiden satsningen på längdskidor, det finns numera till exempel gratis längdclinic och gratis vallaclinic att tillgå en kväll i veckan.


På väg upp mot Björnrike

3. Orsa Grönklitt
Det närmsta och bästa stället för oss sydlänningar enligt mig. Direkt när man svänger av vägen som går upp mot Grönklitt så känner man fjällkänslan inombords.

Jag har fina minnen härifrån när jag inför SM -99 var på träningsläger här i en vecka. Bodde på vandrarhemmet som ligger alldeles vid spåret och tränade stenhårt varje dag. Långa turer på flacka spår varvades med intervaller på tävlingsspåren. Kom ihåg att jag körde en hel del diagonalt utan stavar, så jag hade träningsvärk i ryggen hela veckan. Ännu bättre blir minnet därifrån av att det gick så otroligt bra på SM:et med en 2:a plats i jaktstartsloppet och en 4:e plats i 3-milsloppet, trots att jag bara var 20 år gammal.

Grönklitts tävlingsspår är riktigt tuffa, jag har någon gång i tiden kört SM där och jag ser framför mig en tuff saxbacke upp mot Björnparken. Distanspassen kan med fördel köras ut över de platta spåren på myrarna eller på de lagomt kuperade långspår som finns och där har jag även för mig att det finns någon våffelstuga längs med vägen. Inte fel att göra distanspassen till en utflykt genom att stanna till vid en våffelstuga ett litet tag, kanske orkar man dessutom vara ute på en längre tur totalt sett med en våffla i magen. Det finns totalt ca 8 mil preparerade spår.

4. Kiruna
Från Kiruna har jag minnen från tiotalet läger, oftast vid säsongsstart, men även från tävlingar i början på säsongen och som avslutning på våren. På 90-talet kördes några världscuppremiärer i Kiruna och jag deltog i det sk nationella fältet. Tävlingsbanorna med start ifrån Matojärvi skidstadion är väldigt tuffa såväl uppför som utför.

Det annorlunda landskapet med milsvid utsikt ut över Lapplands orörda vidder och Kebnekajse i horisonten är det jag tycker är mest speciellt med längdskidåkningen i Kiruna.

Det härligaste enligt mig är att köra nere vid Jägarspårens lätt kuperade banor, vilka är sköna att köra längre distanspass på. På de längre distanspassen kommer jag in i ett flow och är i min egen värld och på Kirunas Jägarspår kom man snabbt in i den känslan. Minns att jag vid något tillfälle blev lite lätt vettskrämd när det plötsligt dök upp ett gäng vitklädda militärer vid sidan av spåret. Jägarspårens längsta slinga är 17 km och genom att bygga på distanspasset med Hundspårets 8 km som också är en lätt kuperad slinga i orörd miljö och efter det tävlingsbanorna, så har man över 3 mils sammanhängande spår. Även om Kiruna ligger långt norrut så är det lätt att ta sig hit med flyg.


Det platta landskapet runtomkring Kiruna är magiskt

5. Vålådalen
Det är först på senare år som jag har upptäckt Vålådalen, även om det länge har varit en legendariskt ort för atleter av alla dess slag. Den lilla skidorten ligger bokstavligt talat vid fjällvägens ände ca 4 mil söder om Åre och vad jag gillar mest är det lugn som infinner sig när man kommer dit eftersom det ligger så öde.

Man kan snabbt komma upp på fjället genom att först följa elljusspåret och sedan svänga av upp på Ottfjällsvägen som är en rak väg upp mot fjället perfekt att köra intervallträning på. Längst upp på den vägen måste man stanna upp och se sig omkring, ut över omgivningarna. Det som är lite speciellt med Vålådalen är att det finns tuffa banor ända uppe vid trädgränsen. Spåren som heter Sapporo- och Lake Placid är båda kuperade och kurviga och Vålådalens duktiga pistör Latti preparerar dem så de alltid hålls fina.
Totalt finns det ca 5 mil spår att välja emellan, varav 7,5 km elljusspår.

Längst upp på Ottfjällsvägen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s