Minnen från OS

Det jag kommer minnas allra mest från OS är:

Alla stora känslor. Personer som kämpat i motgång och som ändå klarade av att vara med och fightats om medaljerna. Bland annat Daniel Richardson och Johan Olsson, men även Dario Cologna och Astrid Uhrenholdt Jacobsen. Säkert fler med dem, men deras känslor berörde allra mest.
Charlotte Kallas uppvisning på stafetten. Hela stafettkvartetten gjorde en suverän insats och Charlottes åkning på sista sträckan var en magisk idrottsprestation, en sådan som är väldigt sällsynt (i skidvärlden känns det som att det var Olsson som sist bjöd på uppvisning av denna rang).
Längdskidlandslagets lagprestation och vallateamets formtopp. Det är mäktigt att se ett helt lag lyckas och få glädjas tillsammans.
Alla vänliga funktionärer har berört mig. Alla mötte med ett leende när som helst man mötte dem på dygnet. Frågade man om vägen så visade de inte bara vägen, de följde en även dit.
Säkerheten. Metalldetektorer så fort man skulle från ett ställe till ett annat, övervakningskameror överallt och lägenhetsvakt vid trapphuset som skrev upp när man kom och när man gick. Militärer i massor, poliser i massor och vakter var tvåhundrademeter på motorvägen.
Overklighetskänsla. Redan när man flög in över Sotji och såg arenorna nedanför lysa upp så kändes det lite overkligt, lite Las Vegas. Mycket var så nybyggt och passade egentligen inte in i det natursköna landskapet. Ta bara mediabyn Gorki där vi bodde just i nedkanten av bergen, allt var nybyggt och husen var gigantiska med väldigt fina fasader. Efter OS och Paralympics ska lägenheterna säljas som typ bostadsrätter..bör nog fixa alla skavanker först 🙂 Nybyggda linbanor gick överallt, nya fina tunnlar genom bergen, nybyggd järnväg, nybyggd motorväg och flera jättearenor nere i Adler. Overkligt.
Bortsprängda moln. Sent på kvällen den där regniga tisdagen när damerna körde storslalom hörde man sprängningar uppe i bergen. Vi funderade på om det var lavinsprängningar eller nya byggen på gång, eller kanske fyrverkerier. Ryktet gick att det var silverjoner som skickats upp för att få bort fukten från molnen. Jag vet inte, men dagen efter då teamsprinten gick var åtminstone molnen skingrade.
Rysslands antigay-lagar har gjort mig illa till mods även om det (tyvärr) inte blivit så mycket snack om saken under OS. Det känns verkligen som att de tar ett stort steg tillbaka genom de skärpta reglerna. Jag hoppas att politiker tar ett seriöst eftersnack angående hur man ska förbättra situationen framöver.
Floden från bergen och ut mot Svarta Havet. Landskapet kring Sotji och upp mot bergen var mycket vackert, men floden som rinner mer mot svarta havet verkar ha fått lida stort av de stora byggnationer av motorväg och järnväg upp till bergen. All nybyggnation, må den inte vara förgäves.
Glädjen över att ha fått vara en del av Viasats stora satsning och därmed ha fått uppleva detta. Måste ge dem beröm då jag från första stund i höstas märkte vilket proffsigt gäng det var. Alla hade en grymt positiv attityd och det var full satsning redan från början. Högt i tak, stor ödmjukhet inför uppgiften och att ta till vara på varandras kunskap är delar som jag bär med mig!

20140225-203611.jpg

Annonser

2 thoughts on “Minnen från OS

  1. Blev så glad idag när jag snubblade över informationen om din blogg. Ville nämligen ta tillfället i akt och säga ett stort och varmt TACK! Tack för att du illustrerat åkarens sida av tävlingen och gjort proffsiga analyser utan att bli vare sig negativ eller ta ut resultat i förskott. Det har varit jättekul att höra dig kommentera ett OS och jag hoppas du kommer tillbaka till rutan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s