Mina fem favoritställen för längdskidåkning

Så här framåt årsskiftet brukar det alltid figurera topplistor av alla de slag. Därför passar jag nu på att presentera min egna topplista över de bästa längdcenterna i Sverige. Ett bra längdskidställe tycker jag ska ha långa sammanhängande spår med en kombination av tuffa tävlingsspår och fina långspår i flackare terräng. Välpreparerade spår som pistas nästan dagligen för såväl skate som klassiskt. För en optimal längdskidupplevelse önskar jag också en fjällmiljö och jag har haft turen att uppleva många vackra vyer i mitt skidliv!

1. Bruksvallarna
Känns verkligen som längdskidmeckat nummer ett i Sverige. Jag och många längdskidåkare med mig, har varit där mängder av gånger. Det spelade ingen roll hur tidigt man var ute eller hur mycket det hade snöat på natten, spåren var ändå alltid nydragna. Det finns hela 30 mil preparerade spår runtomkring Bruksvallarna i ett spårsystem som heter Nordic Ski Center!

Det var sällan jag höll till på spåren nere i dalen, utan jag ville upp på fjällspåren som leder till Mittåkläppen, vilket jag skulle säga är det vackraste spåret i Sverige (även om jag inte åkt överallt). Om ni tänker er att åka skidor uppe bland molnen, så känns det vissa dagar där uppe 🙂 En lång stigning på ungefär en halvtimma leder dig upp på fjället och väl där uppe är det som en platå med ganska lättåkta spårslingor med en vidunderlig utsikt. Hemfärden ner för samma backe är häftig att köra snabbt i, en annan variant är att istället ta långa rundan över Ramundberget och via dalgången hemåt.

Den enda nackdelen jag kan finna med Bruks är att det ligger lite otillgängligt till om man vill ta sig dit på annat sätt än med bil, men det är värt sin resa.

20131220-102211.jpg
Bild lånad från www.bruksvallarna.se

2. Vemdalen
Givetvis är Vemdalen högt upp på min lista. Där har jag tillbringat många timmar i spåren, framför allt under den tyngre träningsperiod som skulle genomföras över jul och nyår. Bland annat julen 2004 var jag i Vemdalen i en vecka och tränade inför VM i februari som gick så bra. Då var det träning på julafton och alla andra dagar under julveckan, nyårsafton och nyårsdagen likaså.

Även om längdskidspåren är bra i Vemdalen så är det helheten uppe på Vemdalsskalet som jag gillar bäst. Vi brukar bo precis vid utförsbackarna och man kan även knäppa på sig längdskidorna precis utanför dörren. Där finns restauranger, en bra mataffär, riktigt bra sportshop, små mysiga butiker och stället känns genuint och familjärt.

Tillbaka till längdskidåkningen så är min favoritrunda att från Vemdalsskalet åka upp mot Björnrikes spårsystem. Man börjar då med ca en halvtimme uppför och jag tycker det är skönt att på så sätt få igång flåset och få upp värmen. På vägen upp möts man av en vacker utsikt ut över Härjedalen och väl uppe kör jag runt på Björnrikes slingor. En annan lite längre tur är från Vemdalsskalen bort mot Storhogna, vilket innebär ca milen bortåt och sedan bygger man på med deras slingor och har en mil tillbaka igen. Hela spårsystemet är preparerat för 5 mils skidåkning.

Det känns som att Vemdalen utvecklar satsningen på längdskidor, det finns numera till exempel gratis längdclinic och gratis vallaclinic att tillgå en kväll i veckan.

20131221-070902.jpg
På väg upp mot Björnrike

3. Orsa Grönklitt
Det närmsta och det bästa stället för oss sydlänningar enligt mig. Direkt när man svänger av vägen som går upp mot Grönklitt så känner man fjällkänslan inombords.

Jag har fina minnen härifrån när jag inför SM -99 var på träningsläger här i en vecka. Bodde på vandrarhemmet som ligger alldeles vid spåret och tränade stenhårt varje dag. Långa turer på flacka spår varvades med intervaller på tävlingsspåren. Kom ihåg att jag körde en hel del diagonalt utan stavar, så jag hade träningsvärk i ryggen hela veckan. Ännu bättre blir minnet därifrån av att det gick så otroligt bra på SM:et med en 2:a plats i jaktstartsloppet och en 4:e plats i 3-milsloppet, trots att jag bara var 20 år gammal.

Grönklitts tävlingsspår är riktigt tuffa, jag har någon gång i tiden kört SM där och jag ser framför mig en tuff saxbacke upp mot Björnparken. Distanspassen kan med fördel köras ut över de platta spåren på myrarna eller på de lagomt kuperade långspår som finns och där har jag även för mig att det finns någon våffelstuga längs med vägen. Inte fel att göra distanspassen till en utflykt genom att stanna till vid en våffelstuga ett litet tag, kanske orkar man dessutom vara ute på en längre tur totalt sett med en våffla i magen. Det finns totalt ca 8 mil preparerade spår.

20131221-074522.jpg

4. Kiruna
Från Kiruna har jag minnen från säkert tiotalet läger, oftast vid säsongsstart, men även från tävlingar i början på säsongen och som avslutning på våren. På 90-talet kördes några världscuppremiärer i Kiruna och jag fick vid något tillfälle delta i det nationella fältet. Tävlingsbanorna med start ifrån Matojärvi skidstadion är väldigt tuffa såväl uppför som utför.

Det annorlunda landskapet med milsvid utsikt ut över Lapplands orörda vidder och Kebnekajse i horisonten är det jag tycker är mest speciellt med längdskidåkningen i Kiruna.

Det härligaste var att köra nere vid Jägarspåren där det är lätt kuperade banor, sköna att köra längre distanspass på. På distanspassen var jag ofta inne i ett flow, lite i min egen värld och på Kirunas Jägarspår kom man snabbt in i den känslan. Kunde då bli lite lätt vettskrämd när det plötsligt dök upp ett gäng vitklädda militärer vid sidan av spåret. Jägarspårens längsta slinga är 17 km och genom att bygga på distanspasset med Hundspårets 8 km som också är en lätt kuperad slinga i orörd miljö och efter det tävlingsbanorna, så har man över 3 mils sammanhängande spår. Även om Kiruna ligger långt norrut så är det lätt att ta sig hit med flyg.

20131220-162532.jpg
Det speciella platta landskapet runtomkring Kiruna

5. Vålådalen
Det är först på senare år som jag har upptäckt Vålådalen även om det länge har varit en legendariskt ort för atleter av alla dess slag. Den lilla skidorten ligger bokstavligt talat vid fjällvägens ände ca 4 mil söder om Åre och vad jag gillar mest är det lugn som infinner sig när man kommer dit eftersom det ligger så öde.

Man kan snabbt komma upp på fjället genom att först följa elljusspåret och sedan svänga av upp på Ottfjällsvägen som är en rak väg upp mot fjället perfekt att köra intervallträning på. Längst upp på den vägen måste man stanna upp och se sig omkring, ut över omgivningarna. Det som är lite speciellt med Vålådalen är att det finns tuffa banor ända uppe vid trädgränsen. Spåren som heter Sapporo- och Lake Placid är båda kuperade och kurviga och Vålådalens duktiga pistör Latti preparerar dem så de alltid hålls fina.
Totalt finns det ca 5 mil spår att välja emellan, varav 7,5 km elljusspår.

20131220-160840.jpg
Längst upp på Ottfjällsvägen

Annonser

2 thoughts on “Mina fem favoritställen för längdskidåkning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s