Jag hade hört talas om den, men det har inte riktigt kommit ikapp mig förrän nu känns det som – sömnbristen. Det var så länge sedan som jag fick den där härliga djupsömnen, ja det är 4 månader sedan sist. Nattsömnen avbryts ungefär var tredje timme av amning och ibland piggnar jag till så pass att jag inte kan somna om igen.
Vissa förmiddagar, då natten varit extra tät med amning, är jag som i ett töcken under förmiddagen. Det är en sådan dag idag. Då softar jag på soffan medans Ellen leker i babygymmet på golvet. När hon blir trött brukar vi ta en tupplur tillsammans på soffan och som tur var finns det inget mysigare än att sussa tillsammans med en bebis. Träning är inte att tänka på sådana förmiddagar utan då är vilan viktigare. Tur att man är mammaledig!
Jag vilar med veckogamla Ellen på magen
